I tidigare nummer av Nordbi-Aktuellt har redovisats resultat från det arbete som Bo Vest Pedersen vid Köpenhamns Universitet gör med mtDNA undersökningar och släktskapsbestämningar av våra biraser. (Ref. Tidsskrift for biavl: Lœsø-bien og dens slœgtskabsforhold med andre biracer). Vi har också beskrivit om hur vi i projektet använder vingindexmätningar för att i det praktiska arbetet kunna välja ut de "renaste" samhällena för avel. Av praktiska skäl har vi då begränsat oss till att mäta cubitalindex (Ci) och diskoidalvinkeln (Di), som vi bedömer ger oss en godtagbar bild på inkorsningsgrad och rastillhörighet. Främst då för att kunna skilja mellifera och carnica från varandra som ju till det yttre är ganska så lika men som på vingindexet har tydliga skillnader.

Metoden att på bivingens olika segment hitta rasbundna och definierbara punkter är ingalunda ny och i kompendiet "Vingindex och lite till, Version 1.0 1998" av Olda Vancata, med bl.a. referat från det tjeckiska biforskningsinstitutet, kan vi också läsa, att mätmetoderna ytterligare har förfinats och att antalet definierade mätpunkter har utökats. Det är nu möjligt, att även kunna beräkna den procentuella inkorsningen i hybriderna.

Värdefulla siffror från Litauen
Vid det litauiska lantbruksuniversitetet har man mellan åren 1965-1985 undersökt 20113 bin från 547 samhällen och med morfologiska data (tunglängd, Ci och Di) som bas utarbetat en standard för 5 biraser och 10 hybridkombinationer av första generationen. (Ref. Scientific Works of the Lithuanian Institute of Agriculture. Resultaten redovisas av J.A. Balzekas i tidskriften Zemdirbyste 42/1995).

I tabellen kan vi se hur de två biraserna skiljer sig från varandra.

Cubitalindex och diskoidalvinkeln hos rena raser och hos första generationens korsningar n=antalet bin

Biras	CiM	Di % negativa	Di % positiva
Mellifera n=1320	1,61-1,68	60,0	11,3
Carnica n=1800	2,16-2,28	6,7	84,2
Mellifera x Carnica n=1080	1,97-2,07	25,5	54,2

I underlaget redovisas Ci och Di i procent, en metod som vi också har tittat på, men vi bestämde oss tidigt för att i stället använda mätbara nominella värden.

Andra mätningar
Vi kan jämföra de mätningar som man gjort i Litauen med mätningarna av Læsø-bina (IP-98), våra egna mätningar (Anna-Lena Berggren-97) och några carnicasiffror från Per Thunman-97.

Biras	CiM	Di % negativa	Di % positiva
Läsö BS 1997 n=1102	1,56	65,0	16,6
Nordbi, elit 1997 n=495	1,53	71,5	9,9
Carnica PT n=175	2,69	0,0	100,0

Försök med inseminering

För att närmare jämföra resultaten från J.A. Balzekas med våra mätningar på mellifera och carnica har Per Thunman och jag under sommaren 1999 gjort endrönar- och tvådrönarinsemineringar. Vi ville också titta närmare på var gränserna mellan raserna gick och hur värdena fördelade sig när vi använde kända korsningar.

Att drottningen normalt befruktas av flera olika drönare är ju allmänt känt och att drottningens ägganlag består av en betydande mängd kombinationer är heller ingen nyhet. Men då drönarna utvecklas från obefruktade ägg har de ju bara en enkel (haploid) uppsättning kromosomer. De betyder, att alla sädesceller som finns i den enskilde drönaren är exakt lika men att drönare från en och samma drottning har olika arvsanlag.

Med hjälp av endrönar och tvådrönarinseminering har man ju en möjlighet, att halvera kombinationsmöjligheterna och får fram arbetsbin som inbördes blir mer än helsystrar och som får en genetisk variation, som är helt styrd av drottningens olika ägganlag. I våra förenklade mätningar har vi använt mikroskop med genomlyst mattskiva och det mätokular som beskrivits i ett tidigare nummer av Nordbi-Aktuellt.

I resultaten ligger självklart en mätonogrannhet men vi bedömer ändå, att man i det praktiska avelsarbetet kan använda denna enkla metod vid val av avelssamhällen.

Utifrån värden, som vi fått vid mätningar på Läsöbin och inom Nordbi-projektet, har vi arbetat med följande gränsvärden för CiM: (Detta är en arbetshypotes. Ett samhälle med cubitalvärden på 1,8 kan vara ett rent melliferasamhälle medan ett med 1,68 kan ha en liten inkorsning. Linnés bin (3 st från 1758 1,61/-4,7; 1,94/-4,5; 1,91/-5; CiM1,82 DiM-3,33) var säkert helt rena, men vi vågar inte riskera att gå vidare i aveln med osäkert material.

Cubitalindex, medelvärde:
1,68 och lägre bedömer vi vara rena avelssamhällen
1,68-1,70 möjlig inkorsning
över 1,70 risk för inkorsning eller annan biras.

Diskoidalvärde, medelvärde i grader: 
-1 och lägre bedömer vi vara rena avelsamhällen 
Insemineringarna gjordes i följande grupper:

1. Melliferadrottning Ci 2,14 Di-5 (moder H-dal RL91A IP9595 DNA-test)
   Melliferadrönare Ci1,14 Di –10 (drönararv B-träsk PR97051)
2. Carnicadrottning Ci 2,33 Di 4,0 (PT 5/99)
   Melliferadrönare Ci 0,69 Di -11 (drönararv B-träsk PR97051)
3. Melliferadrottning Ci 1,5 Di –7,0 (moder H-dal RL91A IP9595 DNA-test)
   Carnicadrönare Ci 2,5 Di 0 (drönararv PT 5/99)
4. Melliferadrottning Ci 1,73 Di -2 (moder Instön 92)
   Carnicadrönare Ci 2,18 Di 4,0 (drönar-arv PT 5/99)

Även carnicadrönaren har negativ vinkel, vilket kan tyda på att drönarens mor inte är så ren carnica.
I försök 6. ingick en carnicadrönare med normalt positiv vinkel men drottningen blev ej äggläggande. Sånt händer!!

I tabellen kan vi nu se, att samhälle 1 är ett melliferasamhälle men att det möjligen finns en viss inkorsning. (CiM 1,7).

I samhälle 2 och 3 ser vi hur Ci ökar och Di minskar men båda samhällena har typiska värden, som vi ofta ser hos bin som till det yttre verkar vara rent nordiska.

Samhälle 4 och 5 visar klart på hybridiserade bin.

I rasdiagrammet nedan kan vi se hur de olika samhällena, 1 – 5, fördelar sig i ett rätvinkligt koordinatsystem.

I de följande diagrammen kan vi närmare se de enskilda variationerna och hur de olika kombinationerna påverkas vid en hybridisering av arbetsbina.

Kurvan visar att bina är mellifera. Cubitalvärdet 1,7 ligger strax över gränsen för vad vi rekommenderar i avelsarbetet, men bilden är väl sammanhållen. Ingen extra topp.

Drottningen har i det här fallet i sin sädesblåsa spermier från två olika drönare. Säden är väl blandad och ger en avkomma som klart skiljer sig från varandra. Den ena gruppen visar på mellifera och den andra på hybrider med carnica. Drönarnas inverkan på cubitalindex är tydligen stor.

Tittar vi enbart på diskoidalvinkeln särskils inte de båda grupperna så tydligt men andelen mellifera är helt klart större.

Den genetiska skillnaden i de båda grupperna vet vi inget om. Odlar vi drottningar på ett sådant samhälle kommer ungefär hälften att bli rena melliferadrottningar och hälften korsningsdrottningar. Genom vingindexmätning direkt på drottningen eller på hennes avkomma kan vi selektera fram rena melliferasamhällen.

Andelen låga värden visar att även här är drönarnas inflytande stort. Carnicadrottningen kan också ha arvsanlag från mellifera. Se stapeln längs till vänster.

Arbetsbina visar typiska värden för hybridbin. Inga bin under 1,7

Den här melliferadrottningen är helt obesläktad med föregående men vi ser även här samma tendens, inga bin i området lägre än 1,7.

Sammanfattningsvis kan vi säga, att metoden att mäta cubitalindex och diskoidalvinkeln är ett användbart instrument inom aveln om man arbetar med Mellifera eller Carnica. Det finns nu också datorprogram som använder fler punkter på vingarna för rasbestämningen men det förutsätter att man kan scanna in vingens mått.

Försöken kommer att fortsätta nästa år.