VERKSAMHETEN I ÖSTERGÖTLAND 2004
Efter en trevande start har verksamheten i år lagt in en något högre växel. Efter min bästa övervintring någonsin var förutsättningarna goda för en lyckad odlingssäsong. Av mina 28 samhällen var det bara ett som inte klarade sig och det var ett av de kvarvarande gula samhällena.
De vingindexmätningar som gjordes under våren på de renparade samhällena var positiva och de två systerserier jag har visade alla goda värden (alla mättes dock inte).
Vädret var till en början strålande och samhällena utvecklade sig starkt, men sen kom en kallperiod som fick de flesta att börja tänka på svärmning. Det var för övrigt en verksamhet som de frenetiskt försökte genomföra under resten av sommaren, så på den här fronten är vi inte riktigt överens. Temperamentet har varit en positiv upplevelse. Fram till midsommar kunde de hanteras utan skydd men sen var det en del som visade sämre temperament, men det var främst disharmoniska samhällen som delats, varit viselösa, eller rotats i dagligen pga. drottningodling.
Huvuddraget består normalt av klöver och raps, som blommar från midsommar och juli månad ut. I år har det mesta regnat bort men tack vara en bra försommar och två veckors sol i augusti blev skörden normal ändå. Jag inbillar mig, att det var återväxten på klövervallarna som var räddningen för egen del, men skörden verkar som vanligt variera väldigt stort mellan olika biodlare.
Helsida i Corren
Lokaltidningen Östgöta Correspondenten lät publicera ett intressant reportage
där Niklas Jansson och Lasse Naimell berättade om inseminering och arbetet vi
bedriver för att bevara det nordiska biet. Det renderade i höjd medvetenhet
om projektets existens hos såväl allmänhet som hos biodlarkollegor.
Drottningodlingen
Två vändor till Lurö var planerade och så blev det också. Vi fyllde bagaget
på kombin och bilade iväg dem på nätterna. Parningsresultatet var gott men tyvärr
strök ett gäng med på transporten hem. De hade stressat upp sig och omkommit
i kakfall. En handfull drottningar besökte Jean Berg i Sunne och 5 återvände
lyckligt. Dessutom har fyra inseminerats. Antalet inseminerade motsvarar visserligen
inte mina förväntningar men tidsbrist och en onödigt tidig drönarslakt spräckte
planerna så den sista odlingsomgången fick friparas istället för att insemineras.
Nu vet vi i alla fall att instrumenten fungerar så de kommer säkert till flitigare
användning nästa år. Att nyttja insemineringen för att hålla lite större bredd
på parningarna känns angeläget.
Odlingsmatrialet vi utgått från är rör sig om kakbitar från Ingvar A och Ingvar P (Bön2,Bygdeträsk,Hammerdal, HammerdalIP) samt några av de Sikås&Fleckefjordsdöttrar jag odlade ifjol och slutligen har några svärmceller tagits om hand. Två av kakbitarna skickades med post och i den första kläcktes nästan samtliga ägg men i den andre endast 13 ägg. Vari låg skillnaden? Det som var uppenbart var att i försändelse två hade det fuktighetsbevarande omslagspappret nästan torkat, så den hade kanske utsatts för högre temperaturer. Parningarna innebär fortfarande ett visst merarbete eftersom vi har 32 mil enkel resa till Säffle, som varit mötesplats med Ingvar A.
Fler säkra parningsplatser i södra Sverige inbillar jag mig är en nyckelfaktor för framgång.
Papper och penna behövs
Bland motgångarna denna säsong får nämnas ett grävlingbesök som åt upp
innehållet i några kassetter innan de skulle skickas på parning och kakfallen
under transporterna. Svärmvilligheten är jag rejält missnöjd med, men det underlättar
förvisso att återställa antalet samhällen efter katastrofvintern -02. Dock vill
man ju helst själv kunna styra takten på utökningen. För övrigt har jag inte
träffat någon som inte haft ovanligt mycket svärmförsök i år, så jag ska inte
skylla allt på birasen utan vårdar illusionen om att de skärper till sig nästa
år.
Jag får även inse att seniliteten kommer smygande, så nästa år blir det ännu mer noggranna noteringar om vilka ruvningssamhällen som används. Glädjen av att skatta välfyllda ramar förtas nämligen till en del när man inser att det handlar om odlingslister med utkrupna puppor, alternativt väl inbäddade i honung och vax.
Drottningtillsättningarna har fungerat bättre i år men det är fortfarande ett otillfredsställande högt svinn, framför allt på de tillsättningar som gjorts i onordiska samhällen.
De flesta drottningarna har stannat hos 8 biodlare i närområdet men 17 har lämnat länet medan 15 flyttat hit från Dalsland.
Efter att sammanfatta året med att konstatera, att de renrasiga nordbisamhällen jag har kännedom om här, har ökat till ett 60-tal och att 3 odlare blivit 9 återstår att hoppas på och önska er alla en god övervintring.