Fem lärorika år

För 5 år sedan övergick vi från att odla Krainerbin till att odla Nordiska bin. Erfarenheterna från detta rasbyte är nästan uteslutande positiva. Vi har haft 5 lärorika och roliga år, ibland (ofta) med mycket honung, ibland med ”lite väl mycket” svärmlystna bin. Framförallt har vi dock trevliga och friska bin. Sommaren 2003 var skördemässigt ingen fullträff (… året då alla andra fick så bra). Detta kan bl.a. förklaras av att vi satsade mycket på drottningodling och att göra nya samhällen. Drottningodlingen var lyckosam och vi kunde därför invintra många samhällen med nya fräscha ungdrottningar. Övervintringen gick mycket bra, alla samhällen, t.o.m. avläggare på sex ramar hade överlevt (vilket nog får betraktas som anmärkningsvärt i Norrbotten). Dåligt skydd mot myror gjorde dock att ett samhälle gick under och några svaga fick slås ihop under våren. Detta kompenserades dock till viss del av två nyinköpta samhällen från Kalle Drakenberg. Sammantaget kan sägas att vi startade sommaren 2004 med många fräscha samhällen som sjöd av vitalitet och arbetslust. Vi beslöt att detta år skulle inte en enda drottning odlas, nu skulle istället honungsskörden maximeras för att generera pengar till en gemensam resa.

Marknadsknallar

Vi bokade in oss på marknader, barnen trådade ramar och smälte fast mellanväggar. Bina gavs tidigt gott om utrymme, inga spärrgaller användes och bisamhällena expanderade förträffligt. Vi placerade bin på maskrosdrag, blåbärsdrag och senare vitklöverdrag. Varje bisamhälle sköttes med omsorg. Trots det ofta kylslagna och regniga vädret var bina flitiga med att både bygga ut ramar och att fylla dem med honung. I mitten av juli skattade vi första omgångens honung. De avslungade ramarna fick bina tillbaks för att fylla på nytt. Jag och de tre minsta barnen drog iväg på tältsemester och marknadsturné, medan hustrun och äldsta dottern stannade hemma för att sköta gården och övriga djur. Först i tur stod Karesuando marknad. Med hjälp av duktiga försäljare, ett visningssamhälle och köpstarka norrmän kunde ganska många burkar krängas. Helgen därpå stod Jukkasjärvi marknad på tur. För att slippa åka ner till kusten stannande vi kvar i fjällvärden måndag till torsdag och passade på att fiska röding i Torne träsk. (även fiskelyckan stod oss bi). Fredag morgon när vi skulle åka ner till Jukkasjärvi började dock turen att vända. I Rensjön, drygt tre mil norr om Kiruna tyckte vår gamla Toyotabuss att den gjort sitt. Kokande motor, brusten blockpackning, sprucken topp och trasig vattenpump gjorde att vi tvingades ringa efter bärgningsbil. Att åka på flaket på en bärgningsbil genom fjällvärlden är inget billigt nöje, i synnerhet inte eftersom bilen endast var trafikförsäkrad. Väl nerdragen till Kiruna insåg vi att enda lösningen var att lämna vraket på närmsta bilskrot. Turnén fick därför fortsätta i hyrbil, vilket förstås inte är den optimala förutsättningen ifall man vill maximera förtjänsten. Vi beslöt dock att haveriet och hyrbilskostnader skulle belasta mitt lönekonto istället för honungskontot. Honungen blev vi av med på Jukkas marknad och vi kunde nöjda och trötta återvända hem. Anmärkningsvärt är att även min hustru och min 16-åriga dotter verkade ha haft en toppenvecka hemmavid medan vi var borta…(?)

I mitten av augusti slutskattade vi bina och var nöjda med den skörd vi fick (det blev fler marknader). I oktober hade vi två härliga veckor i soliga Katalonien, Spanska Rivieran. Bina gav ett hyfsat bidrag till resekostnaden och som sagt, biodlingen blir mer lönsam ifall kostnaderna belastar lönekontot och intäkterna nöjeskontot.

Mina erfarenheter av nordiska bin i Norrbotten

Efter fem års erfarenheter av Nordiska bin i Norrbotten stärks jag alltmer i uppfattningen att dessa bin är de rätta för oss. Den klart dominerande birasen här uppe i norr är utan tvekan Krainerbin. En solig och varm sommar, såsom det var 2003 fungerar dessa bin ypperligt, särskilt om det råkar vara fint väder då bistyrkan är på topp går det att få fina skördar. Som jag antydde i artikeln ovan var min egen honungsskörd 2003 ej bättre än vad Krainerodlare fick (troligen något sämre). Efter denna sommar och efter att pratat med många biodlingskollegor vågar jag dock sticka ut hakan och påstå att i år har mina Nordiska bin varit överlägsna. Fördelen är inte bara att de flyger vid lägre temperatur, de jobbar även hela sommaren t.o.m. en bit in i augusti månad. Min uppfattning är att vår korta sommar här uppe erbjuder blomning och drag från mitten av juni och fram till början av augusti. Då är det viktigt att ha bin vars bisammansättning och bimassa är synkroniserad med blomningen, alltså att de har den lugna och jämna samhällsutveckling som nordiska bin har.

Drönare flyger långt

De problem med svärmlust som jag tycker mig se gäller främst de drottningar jag själv har odlat (de via Nordbi inköpta drottningarna har skött sig bättre). Orsaken att mina drottningar har blivit svärmbenägna kan sannolikt förklaras av amatörmässig drottningodling och avel. Jag har väl kanske omedvetet avlat på svärmbenägenhet? Dessutom har jag tvingats inse att drönare nog flyger längre än vad jag tidigare trott. Mina bin kan sannolikt ha blivit inblandade med andra raser, vilket kanske också kan öka på svärmbenägenheten. Därför har jag insett, att det för mig är viktigt att endast larva om från ”köpedrottningar”. Vi nordbiodlare i Norrbotten har även startat upp en parningsplats för Nordbin ovanför Harads (mellan Jokkmokk och Boden) Resultatet från sommaren 2004 var uselt, vilket nog helt och hållet kan skyllas på vädret. Det fanns knappt någon dag under sommaren som erbjöd bra parningsväder. Under sensommaren köpte jag in några nya drottningar av Per Ruth. Tanken är att dessa skall kunna fungera som avelsmaterial för de bruksdrottningar som jag skall odla upp nästa sommar, en sommar som om det blir som jag vill, skall erbjuda både vackert väder, bra honungsdrag och lyckad drottningodling.

Gunnar Jonsson

Strömsund/Råneå, Norrbotten