Slutet gott för umeodlarna

SLUTET GOTT FÖR UMEODLARNA

Drottningodlingssäsongen började motigt men när vi summerar antalet producerade drottningar får vi ändå betrakta den som lyckad till slut. Det verkliga slutresultatet ligger dock ännu fördolt i våra och drottningköparnas kupor. Nästa år ser vi fram emot de rapporter och omdömen vi behöver för att kunna utvärdera vårt avelsarbete. Det har sagts många gånger men tål att upprepas –NordBiprojektet här i norr behöver testbiodlare och fler som lär sig odla drottningar.

Motig upptakt

Det kunde som sagt ha börjat bättre. Vi kontrollerade vingindex på några samhällen vars drottningar parats i Hästliden. Dessa värden var inte så bra som vi hoppats – ja flera var faktiskt riktigt dåliga. När samtidigt ett rykte gjorde gällande att det funnits främmande bin i Pauträsk, några kilometer från Hästliden beslöt vi i elfte timmen att använda en annan parningsplats i år. Det blev Djupsjö som nu bara hyser nordbin och vars omgivningar, kontrollerats avseende okända kupor så gott det låter sig göra. En konsekvens blev dock att vi inte kunde påbörja den planerade linjeaveln i år som vi tänkt. Senare visade sig ryktet om främmande bin kring Hästliden vara ett par år gammalt varför vi nu avfärdat farhågorna om att några andra drönare än våra egna gjort tjänst däruppe. Illa nog dock att något av våra drönaresamhällen varit boven i dramat.

Nästa jobspost var beskedet från vår mångårige medarbetare i projektet, Janne Westerlund att han inte längre kan fortsätta med oavlönat projektarbete i sin roll som yrkesverksam biodlare. Janne har lagt ner mycket ideell tid i projektarbetet både som aktiv drottningodlare och testbiodlare samtidigt som han frikostigt försett oss andra med kasettbin när vår odlariver överstigit våra egna resurser. Att han nu måste prioritera sin ekonomi och tidsanvändning med fokusering på honungsproduktionen kan vi förstå. Vi tackar för värdefulla insatser så här långt och hoppas på ett fortsatt gott samarbete i någon form och att du fortsätter som en ivrig förespråkare för det nordiska biet!

Vädret var också problematiskt. En kall och ostadig försommar försenade vår planerade odlingsstart och så snart man öppnade ett kuplock hotade regnet. I år utgjorde inte torkan någon begränsning för honungsskörden som blev riktigt hyfsad på många håll trots att den riktiga sommarvärmen lyste med sin frånvaro. Sedan visade det sig också, som många gånger förr, att en dålig badsommar inte alltid är en dålig bisommar. Ungdrottningarna tycks i alla fall väl ha utnyttjat de få ”över 20-gradersdagarna” att döma av det tämligen lyckade odlingsresultatet –drygt 200 äggläggande.

Drottningodlingen

Även i år har vi samarbetat med drottningodlingen. Det finns många fördelar med det även om det kostat en del möda att få ihop plus och minus vid den slutliga summeringen av utgifter och intäkter. I år är det Eliane & Thomas och Sven som svarat för nästan all omlarvning och odling. Åke och undertecknad har mer fungerat som medhjälpare med befolkning av kasetter, märkning, burning och försäljning mm. Själv har jag också fått lägga ner en del tid på min egen bigård som jag håller på att restaurera och bygga upp. Av årets drottningar har 67 skickats till olika reservat och 26 har vi behållit inom odlargruppen. Ulf Hedlund i Gällivare har tagit emot en testserie efter PR 00075, en läsödrottning som tidigare givit upphov till mycket fina bin. Merparten av drottningarna har vi sålt som bruksdrottningar till de fyra nordligaste länen, enstaka till sydligare trakter och några till Olaus Vatne i Norge.

Några framtidsfunderingar

Tillgången på bin till kasetter är en flaskhals i vår drottningodling. Eftersom vi har brist på testbiodlare måste vi själva stå för mycket av det arbetet och då kan man inte tömma bigårdarna på bin. I år klarade vi av att hålla den planerade omfattning på odlingen tack vare att vi kunde köpa kasettbin av Janne samtidigt som vi fick ta bin i en av Torgny Berglunds bigårdar –tack för det Torgny! –det gick utmärkt att odla nordiska drottningar med krainerbin i kasetterna. Det har ju dock sina sidor att rota i andras samhällen så det ser vi inte som någon permanent lösning. Det finns alltså plats för fler drottningodlare här i norr som kan tänka sig att samarbeta. Vi står till tjänst med planering och odlingsmaterial så fundera på om du inte som drottningköpare skulle kunna tänka dig att odla lite själv nästa år. Det är faktiskt en svaghet i projektet att praktiskt taget hela verksamheten står och faller med några få aktiva drottningodlare. Här borde fler kunna dra ett strå till stacken.

Vi hoppas kunna påbörja en linjeavel nästa år med Hästliden som parningsplats. Vi har därför i år försett oss med drönarmaterial efter en inseminerad hammerdalslinje från Ingvar Pettersson. Tanken är att vi förser drottningodlarna med linjeparat material från Hästliden och producerar bruksdrottningar i Djupsjö. Det natursköna Djupsjö ska vi nu försöka återupprätta som renparningsområde sedan verksamheten med gula bin flyttat därifrån. Vi har också diskuterat att fördela huvudansvaret för de olika avelslinjerna på var och en av oss i odlargruppen. Vilka linjer vi slutligen ska välja som utgångsmaterial får framtiden snart utvisa.

Ja, det var ganska mycket om svårigheter och motgångar ser jag när jag läser igenom vad jag skrivit. I motgångarna finner man ju dock ofta nya lösningar som kan leda framåt. ”Att gå vilse är ett sätt att lära sig hitta” säger ett swahiliordspråk.

Per Ruth