Mål: Det nordiska biet Apis mellifera mellifera i Sverige ska bevaras och förbättras. De sedan tidigare kända egenskaperna gott temperament och låg svärmningsbenägenhet återskapas. Det nordiska biet ska utvecklas till ett bi som står för en väsentlig del av pollineringen och honungsproduktionen i landet.

• Projektet ska inventera, lokalisera och ta vara på de rester av nordiska bin som finns inom landets gränser.
• Genom bedömning och morfologiska analyser urskilja det material som kan användas i avelsarbetet.
• Genom avelsarbete återskapa ett härdigt, friskt och produktivt bi med låg svärmningsbenägenhet och gott temperament.
• Projektet ska samordna information mellan aktiva och intresserade nordbiodlare och utåt sprida kännedom om det nordiska biet och om räddningsarbetet.
• Öka intresset för det nordiska biet och sprida det till fler biodlare

Vi använder i första hand Gustavsbergsmetoden för mätning av cubitalindex och diskoidalvinkel. Allt material ska vara mätt med denna metod.

Vi gör också stickprovsmätningar för analys i Dol enligt DAWINO-metoden.

Nya linjer analyseras för mtDNA.

Färgen används som ett urvalsinstrument.

Egenskaperna bedöms enligt skötselkortet.

Avelsarbete genom selektion efter bedömning av testserier.

Information främst genom NordBi-Aktuellt och hemsidan www.nordbi.org

Färg: arbetsbin svarta till brun-svarta

Drottningen från ljust brun till svart.

Ci: Medel ej över 1,7, enstaka bin ej över 1,9.

Dv: Negativ

Minst 80 % mellifera.

DAWINO Minst 80 % mellifera.

Egenskaper Temperament, kalkyngelvärdena, kakfasthet och skörd bör var minst 3. Svärmningsvärdena kan accepteras lägre tills vidare.

Material som bedöms ha goda egenskaper men har bristande renhet odlas för morfologisk selektion.

I drottningodlingen måste båda målen – spetsavel och den genetiska bredden – beaktas.

I spetsaveln ska samhällen med de bästa egenskaperna kombineras: hög renhet, bra temperament, svärmtröghet, kalkyngelfrihet etc. (Se även under rubriken spetsavel)

När systerserier finns ska dessa utnyttjas för att utvälja lämplig avelsdrottning i respektive systergrupp.

För att bevara den genetiska bredden bedrivs drottningodlingen på så stor del av avelsmaterialet/det potentiella avelsmaterialet som möjligt, inklusive de linjer som behöver selekteras.

På Lurö används systerserie med minst 4 samhällen. Drönararvet ska innebära: Ci och Dv enligt normerna. Egenskaper: I första hand mycket gott temperament och kalkyngelfrihet. I andra hand: svärmtröghet, lugna på kakan, goda produktionsegenskaper.

På Hästliden sker populationsparning med de bästa samhällena som finns inom projektet.

Nordbireservatet i Jämtland: Texten skrivs av Josef i samarbete med Karl, Hans och Ingemar. Reservaten i Västerbotten: Samma krav som ovan så långt det är möjligt. Selektion för bättre bin pågår ständigt.Mer information om reservatet kan hittas på hemsidan om denna.

Inseminering används i första hand i spetsaveln för att åstadkomma särskilt önskvärda kombinationer och förstärka värdefulla egenskaper.

I andra hand används inseminering för att bevara vissa linjer/visst material, t ex Läsömaterialet.

Spetsavel: IP och IA gör en bedömning i stereolupp av drottningens Ci i samband med vingklippning. Godkända drottningar poängsätts med 1-3 stjärnor. De poängsatta drottningarna behålls av odlaren eller placeras under full kontroll.

IP gör dessutom en bedömning av drönarnas Ci i samband med inseminering: godkänd respektive ej godkänd.

Drottningar som placeras i reservat ska vara från mödrar med minst 80 % renhet.

Mätning av hela reservatsmaterialet görs vart 5-7 år.

Avelsarbetet i reservaten innebär byte av undermåliga drottningar.

Förstaårsdrottningar: Normalt använder vi första produktionsåret för utvärdering. Det finns dock alltid en risk att drottningen försvinner innan sin andra sommar. Mätningar ska vi göra redan första vintern genom att vi plockar gråbin hos de nya drottningarna redan på sensommaren. Sedan har vi möjlighet att i juni bedöma temperament och kalkyngel. Då har vi en hyfsad grund att bedöma drottningen på och välja vilka av förstaårsdrottningarna vi ska odla på.

Svärmningsbenägenheten ska vara betydligt lägre än idag. Avel för mindre svärmnings-benägenhet ska prioriteras.

Temperamentet ska vara jämnare. Hela nordbipopulationen ska ha minst så bra temperament som de bästa i dag.

Honungsproduktionen bedömer vi vara ungefär jämförlig med andra raser i dag. Efter hand som vi når framgång med övriga egenskaper lägger vi ökad vikt vid ökad honungsproduktion.

Kalkyngelförekomsten bör vara i stort sett borta. Osäkerhet finns på grund av dess periodicitet.

Antal rena nordbisamhällen i landet ska fördubblas jämfört med 2000.

Per R: Renparningsområdena Tavelsjö och Nordmaling, avelsarbete och drottningodling på västerbottenmaterialet. Vidmakthållande av en nordbipopulation med bred genetisk bas.

Hans: Drottningodling, hålla kontakt med reservatsodlarna, ordna ett möte per år.

Karl: Nordbireservatet, avelsarbete och drottningodling på jämtlandsmaterialet.

Ingemar: Samla in material i området kring Bispgården, pröva på drottningodling, kontakt med länsförbundet.

Ingvar P: Hålla ett "spetsmaterial" i sin bigård, inseminera för att kombinera det absolut bästa. Morfologiska mätningar.

Ingvar A: Lurö parningsstation, avel för drönarserier avsedda för Lurö, odling av testdrottningar, bygga upp sin bigård med det bästa av det vi har, selektera drottningar på vingindex. Projektledning.

Per Ideström: På sikt bygga upp en bigård med 100 samhällen och bedriva avel för varroatolerans. Litteraturbevakning.

Sven Carlsson: Parningsstationsföreståndare i västerbotten Hästliden/Djupsjö