NORDBISÄSONGEN I VÄSTERBOTTEN
 

De bilförare som kört den gamla VW:n minns kanske, att "folkans" värmereglage i praktiken endast hade två lägen - för varmt och för kallt ! Som västerbottnisk biodlare är det inte utan att man börjar undra om inte somrarna här också fastnat i dessa lägen. När vi nu äntligen fick en riktigt solig sommar, ja då blev det för mycket av det goda för honungsproducenterna som fick se förhoppningen om en rekordskörd torka bort. Som drottningodlare kan man i alla fall se tillbaka på en säsong då det varit en fröjd att jobba med bina och då knappast något tidsbundet ingrepp stördes av dåligt väder. Det är nu dags att reflektera lite över årets drottningodling. Vad gick bra och vad gick inte bra och hur blev det med det planerade drottningodlarsamarbetet som jag skrev om i förra numret av tidningen ?
 

Sommarvärme på gott och ont

Det blev en flygande start i biodlingen när vårvärmen satte in. Det blir väl som vanligt tänkte vi när våren är varm – det blir en kall sommar! Men våra farhågor slog inte in – det blev den varmaste sommaren i mannaminne. Vid midsommar trodde nog många biodlare på rekordskörd men dessvärre satte torkan sin prägel på resten av sommaren och tog sin tribut av honungsskörden. Det blev det tidiga försommardraget, på sina håll i kombination med ett hyfsat ljungdrag, som bidrog till resultatet eftersom huvuddraget nästan helt uteblev på de flesta håll. Sanningen om traktens medelskörd torde ligga någonstans mellan dålig och strax under medel.
 

Ett drottningodlargäng anno 02

Om än honungsskörden för många blev en besvikelse är det inte utan tillfredsställelse som man ser tillbaka på drottningodlingssäsongen 2002. Det samarbete vi lade grunden till i vintras här i umetrakten resulterade i att vi blev 7 biodlare som hjälptes åt att producera nordbidrottningar denna sommar. Bakom initialerna i drottningarnas id-nummer döljer sig följande odlare: Sven Carlsson (SC), parningsstationsföreståndare med trakten kring Nordmaling som primärt "bevakningsområde". Tomas Jonsson (TJ), gruppens fixare för vilken inget snickeriprojekt tycks omöjligt. Åke Jonsson (ÅJ), styrelseledamot i biodlareföreningen och kontaktperson för renparningsområdet kring Tavelsjö, Stig Moström (SM), umebiodlarnas ordförande med biodling i trakterna av Trehörningsjö, Nordmaling. Thomas Nihle´n (TN), kontaktman för Sävarområdets renparningsområde och vars fru Eliane visat sig vara en omlarvare i toppklass. Jan Westerlund (JW), deltidsbiodlare med omkring 100 samhällen och ägare till merparten av avelsmaterialet. Undertecknad (PR), har varit sammankallande, i samråd planerat urval av avelsdrottningar och drönarsamhällen samt tagit hand om beställningar och förmedling av drottningar.
 

Plus och minus i drottningodlingen

Ensam är inte alltid är stark när det gäller drottningodling. I det nyckfulla norrlandsklimatet är

erfarenhetsutbytet i både framgång och motgång bra för motivationen. Några vinterkvällar med gemensam planering har bidragit till att hålla "lågan brinnande". Vi har också kunnat rationalisera inköp och materialtillverkning, effektivt sprida avelsmaterial och hjälpas åt med omlarvning, transporter till parningsstationen och distributionen av drottningar mm. Eftersom vi tidigare misstänkt rasinblandning har vi varit extra hårda vid valet av avelssamhällen. De drottningar som sålts härstammar i år endast från 2 olika mödrar, den ena av ursprungsstam Stavershult 118 (JW 00048), den andra efter Bygdeträsk (PR 99032). Vi gjorde också upprepade försök att odla på nytt material från postbefordrade kakbitar vilket tyvärr blev ett fiasko. Av det material som skickats från Bengtsfors respektive Gustavsberg lyckades vi bara få fram en enda drottning, en "hammerdalare" som nu sitter i en av mina kupor. Ett rykte om att posten ändrat sina genomlysningsrutiner vid posthanteringen till nackdel för känsligt levande material bör nog kollas upp innan vi lägger ner mer möda på detta.
 

Slutresultatet av sommarens samarbete blev närmare 140 äggläggande drottningar varav de allra flesta blev parade på den nya stationen Hästliden, där det lyckades mycket bra detta första år (se f.ö. Sven Carlssons artikel). Sven har skött föreståndarsysslan på ett mycket förtjänstfullt sätt, det kan vi som nyttjat stationen säkert intyga. Det långa avståndet till parningsstationen kräver naturligtvis planering och samordning av transporterna och vi har diskuterat olika sätt att effektivisera den delen av verksamheten inför nästa år. Antalet framtagna drottningar är ett framsteg i sig men relaterar man till antalet omlarvade cellkoppar borde utbytet ha varit betydligt bättre. Stora förluster har uppstått i amningssamhällena och ibland har drottningarna inte kläckts trots synbarligen god omvårdnad. Här uppstår många frågor av vilka många säkert går att besvara med hjälp av drottningodlarsveriges samlade erfarenheter. Hur sprider vi bäst denna kunskap frågar vi oss (se Janne W:s artikel).

Drottningarna har i huvudsak köpts av odlare här i länet i första hand inom renparningsområdena. Vi har också skickat flera till Norrbotten och enstaka till Sundsvallstrakten. En testserie om 10 drottningar har tagits omhand av Per Lundström, Boden och Jan Westerlund har behållit 23 i samma syfte.

Hur går vi vidare ?

Inspirerade av årets resultat vill man ju gärna se en fortsättning på det informella samarbetet kring drottningodlingen. Drottningodlargruppen är ju inget forum för inbördes beundran utan vi hoppas, att fler som är intresserade av att odla från kontrollerat avelsmaterial hör av sig. Målet är ju att sprida bra bin till biodlarna, väcka intresse för avelsarbete och befästa det nordiska biets ställning här i norr.

Per Ruth